Mosabacka
Promenaden i Mosabacka är ca 5 km lång med varierande terräng, asfalt och sandvägar, små höjdskillnader. Start vid Mosabacka järnvägsstations parkering, Lavvägen 12, Helsingfors. Just ny är Mosabacka stationsområde en aktiv byggplats med ett flertal nya höghus som redan är färdiga.
En guidad promenad under ledning av Marketta Währn ordnades i maj 2017. Vi gick via Fallkulla och runt odlingslotterna till gamla Mosabacka, vidare till kyrkan och förbi ett antal skyddade gamla trähus till Tapanilan Erä, Trollstensparken och upp mot järnvägen förbi bl.a. före detta fabriksbyggnader.
Daghemmet Jäkälä vid Lavstigen. Man kan se
en glimt av den gamla svenskspråkiga skolan
bakom daghemshuset.
Järnvägen var ytterst viktig för grundande av Mosabacka, utan den skulle området har bosatts mycket senare. År 1869 grundades den första svenskspråkiga folksolan i Helsinge socken och då var över hälften av invånare svenskspråkiga.
Daghemmet Jäkälä ligger på samma plats som den svenskspråkiga folkskolan i Mosabacka fanns. Man kan fortfarande se det gamla huset inom daghemsområdet. Skolan var grundad år 1914 och där fanns då 34 elever. Nuförtiden ligger den svenskspråkiga skolan på Trastvägen i Staffansby. Läs mera om de svenska skolorna i området Malm/Staffansby.
Den finskspråkiga folkskolan hade grundats år 1906 under samma tid som Mosabacka bosatts. År 1915 hade den finskspråkiga folkskolan 74 elever.
Pingstomter och Fallkulla gård
Egentliga Mosabacka var precis på östra sidan om järnvägen. Marken var mossig och lerigt och lerig är den fortfarande. Mosabacka började få mera invånare i början av 1900-talet när A.B. Parkstad – Wanda – Puistokylä Oy grundades.
Man sålde de första tomterna på pingstdagen, därför kallas de pingstomter. Man sålde tomter för 900 mark per tunnland eller 16 penni/m2. Man fick betala köpesumman under flera år, och åtminstone en gång varje år fick invånarna gå till herrgården och förkorta lönen på kontoret hos fröken Eeva Louhivuori. Efter att allting var betalt, gjorde man köpebrev.
En av de aktiva inom A.B. Parkstad-Wanda-Puistokylä Oy var Konrad ”Konni” Zilliacus (1855–1924), som lät bygga Fallkulla gård år 1907 enligt riktningar från Amerika. Han var aktiv på många områden: han var jurist, journalist och författare, globetrotter och självständighetsaktivist.
Zilliacus var med i olika föreningar för att minska tsarens makt och göra Finland självständig. Han var ganska radikal och planerade beväpnade attacker mot poliser, kasacker och sandarmer. Han försökte också få alla revolutionärer kring samma bord men bolsjevikerna ville inte ha borgerliga motståndsmän i samma grupp. Ohrana misstänkte t.o.m. att Konni Zilliacus hade nånting med med Bobrikovs mord att göra år 1904. Efter att det inte blev någonting av Finlands självständighet, bytte Zilliacus alltså till affärsman och började sälja tomter. Hans förflutna var ändå sådant att när Sey blev nämnd till generalguvernör år 1909 tänkte han att det var bästa att fly till Sverige för att inte hamna till Sibirien. Han återvände till Finland efter att Finland hade blivit självständigt.
Fallkulla gård ägs nuförtiden av Helsingfors stad och i själva herrgården finns det idag fyra bostäder. Kvar finns också skogsvaktarens och trädgårdsmästarens hus. Stadens ungdomscentral arrangerar verksamhet för barn mellan 9–17 år på gården. Man kan ta hand om djur och göra olika trädgårdsarbeten. Att delta är gratis, men man behöver ungdomscentralens medlemskort. Detta kan man skaffa på Fallkulla. Gården är öppen för alla men man får inte gå på djurens område eller mata dem utan tillstånd. Hundarna är också välkomna, men de får inte gå inomhus och de måste alltid vara kopplade. Här finns också ett café och före julen utlyser man julfred på Fallkulla.
Nuförtiden säljer man inte mera tomter på området, men staden har utarrenderat tomter till stadsdels- eller odlingslottföreningar. Man får röra sig på odlingsområdet, men man ska förstås respektera varje odlares privata områ
Malms flygfält
Malms flygplats finns nära, fast den inte syns hit. Den byggdes år 1936 och var Helsingfors huvudflygfält ända till år 1952. Flygplatsen är en av de få flygplatserna från 1930-talet i och vald av Europa Nostra att vara bland de sju mest bevarade platser i Europa. Den är omgiven av rik flora och fauna; det lär finnas större mångfald av fågelarter kring flygfältet än på Viks område, som är mycket större.
Helsingfors stad har länge planerat att stänga Malms flygplats och bygga bostäder på området. Man har räknat att där skulle bli 25 000 nya bostäder. Marken är våt och lerig kärrmark och det behövs pålning till tiotals meters djup och sedan skall den fyllas med betong. Helsingfors stad har trots utdraget motstånd från flera invånarrörelser nu avslutat flygverksamheten i Malm och står i beråd att börja bygga.
Fallkulla karaktärsbyggnad
Fallkulla gård
Fallkulla hjusdjursgård
Björkallén mellan kolonilotterna
De som engång gick här...
Här på östra sidan av banan finns inte så många gamla hus kvar, men på området har också några kändisar bott, t.ex. radiorösten och sportkommentatorn Pekka Tiilikainen bodde här som barn och åkte med tåg varje dag till läroverket till Helsingfors. På andra sidan banan har det också bott kändisar, bland andra Ooke Tuuri, Erik Lindström och Pauli Granfelt.
Bland de hus som finns kvar, finns ”Pikku-Casagrande” – ett hyreshus, som ägdes av affärsmannen Rafael Casagrande. Han ägde ocksä ”Iso-Casagrande” och många andra hus i Mosabacka. Huset, där guiden för denna Mosabacka-rundtur bor, har vid något skede hört till släkten Casagrande. När huset renoverades, hittades gamla skolhäften, som var ägda av en Casagrande.
Franzéns stuga
I Mosabacka finns också Franzéns stuga, som är troligtvis det äldsta huset i Mosabacka. Där bodde banvaktare Anders Frantzén och han hade träffat Aleksis Kivi sommaren 1870 på Malms station. Franzén tycktes vara filantrop, för han hämtade Kivi som var i dåligt skick, till sitt hus.
Aleksis Kivi kunde kanske återhämta sig en aning, men i något skede av delirium, började han skjuta i huset – till all lycka mot taket. Franzéns dotter Matilda, 9 år, blev skickad in och hon lyckades ta revolvern. Hon sprang ut och kastade revolvern till grannens trädgård. Hösten 1870 hamnade Aleksis Kivi till Lappvikens sjukhus för mental vård. Man försökte hitta revolvern men lyckades inte.
Eino Leino (1891-1982), som var en av grundarna av Mosabacka hembygdsförening, fick en av tomterna vid kanten av tegelfabriken. Hans son Kalevi grävde på tomten år 1946 och hittade en rostad revolver. Revolvern visades till Matilda och hon kände igen den. Revolvern skickades till muséet i Nurmijärvi. Matilda dog år 1962. Nuförtiden finns det en platta på stugans vägg, som berättar att Aleksis Kivi har bott där. Stugan är privatägd.
Fabriksområdet
Gamla fabriksbyggnader i Mosabacka
Tapanilan Rauta fanns i detta hus fram till slutet av 1970-talet.
Tidigare fanns det mycket industri i Mosabacka. Kalkstensfabriken byggdes på östra sidan av banan år 1910, på Franzéns torps mark. Efter år 1918 jobbade många änkor där. Efter en långvarig strejk på 1920-talet flyttade de annanstans. Under tegelfabrikens tid kunde man se vita granar också under sommaren då kalkdamm täckte grankvistarna. Tegelfabriken stängdes på 1960-talet och vandaler förstörde byggnaden; den södra ändan sattes vi brand. Slutligen revs det som var kvar ner och platsen städades år 1979.
Sandudds tapetfabrik byggdes mittemot tegelfabriken i början av 1910-talet. Fabriken var ursprungligen nära Sandudds begravningsplats, men flyttades till Mosabacka efter en brand i fabriken. Fabriken var i bruk ända till år 1975 i Mosabacka och flyttades sedan till Akaa.
Här i fabriksutrymmena finns fortfarande olika sorts verksamhet. Närmast finns A. Koskelas bilmontör, som kan vara Helsingfors äldsta fortfarande fungerande bilverkstad. Verkstaden flyttades till de gamla fabriksutrymmena på 1960-talet och den dåvarande ägares söner är nu ansvariga för verksamheten.
På området fanns också f.d. Tapanilan Rauta, som flyttades till Stapelstaden på 1970-talet. Det har funnits olika sorts affärer och verksamhet under åren i dessa lokaler.
Den första finskspråkiga folkskolan
Nu ser vi den första finskspråkiga folkskolan, som byggdes hit 1906. Skolan flyttades senare till nuvarande Brödravägen. I dag ägs detta hus av Oranssi Asunnot, som renoverade huset 1998. Bostäderna har ingen högsta åldersgräns, men den yngsta ansökare av en bostad måste vara under 25 år. Där finns sex bostäder i olika storlekar samt gemensam bastu på gården.
Mosabacka arbetarhus
Arbetarföreningen i Mosabacka grundades 1908. Det nuvarande huset var ursprungligen en biograf, arbetarföreningen köpte den år 1919, renoverade den och byggde en teaterscen.
Mosabacka arbetarteater är mycket berömd och kommer varje år med ett nytt teaterpjäs, som man kommer och tittar också längre ifrån. Teatern är den äldsta i Helsingfors i sitt slag. Huset hyrs ut för fester och olika evenemang.
Mosabacka kyrka
Vi fortsätter mot kyrkan. Arkitekten var Per Björkvall och byggmästare Felix Heikkilä, båda från Mosabacka. Idén med Mosabacka kyrka var att den skulle vara mångsidig och det har fungerat väl. Man kan använda samma utrymmen till andlig och fysisk verksamhet; man kan spela innebandy i samma sal som man använder som kyrksal. Mosabacka kyrka är Malms församlings äldsta kyrka.
Kyrkan är invigd 22.9.1957, så den fyllde 60 år på hösten 2017. Kyrkan vigdes av biskopen E.J. Gulin och bland gästerna fanns Republikens President och Fru Urho Kekkonen. Kyrkoherden i Malms församling på den tiden var Lauri Huovinen, som var far till emeritus biskopen Eero Huovinen.
Professor Jaana Hallamaa lanserade ”Den levande adventskalendern” år 2007 i Mosabacka. Idén är att vem som helst kan arrangera en lucka i kalendern. Man kan berätta någonting som har med sitt hus att göra eller man kan sjunga, spela eller dansa. Det behöver inte vara någonting speciellt, det viktigaste är att man kan göra någonting tillsammans.
Ljungvägen: Merirosvopuisto och den gamla biografen
Ljungvägen – eller på finska Kanervatie – är en av de få, som har kvar sitt gamla namn. Ursprungligen gav invånarna själva namn till vägar; vägen till skolan hette Skolvägen, vägen till stationen Stationsvägen, vägen till Sandudds tapetfabrik var Fabrikvägen osv. Kanervatie fick sitt namn av två målarbröder, som bodde mittemot varandra i ena ändan av vägen och de hette Kanerva.
På vänstra sidan av vägen ser vi före detta sandgrop, ”Pikku-Santikka”. Därifrån har många hämtat sand för sina byggnader. Nuförtiden är den en lekplats för barn, ”Merirosvopuisto” och där finns en båt, som är nämnt efter Konrad Zilliacus till Konni. Han har inte fått en egen väg, som bär hans namn på, men ändå nånting namngivet efter honom.
Vid Ljungvägen bodde också familjen Lindqvist, som visade filmer i Kino Tapanila på dåvarande Brandkårsvägen – idag Päivölävägen 37. Biografen byggdes år 1926 och hade 163 platser. Den hade två föreställningar per dag och på söndagar två till barn och tre till vuxna. Biografen stängdes på 1960- talet då människor började se på filmer hemma på tv.
Päivölävägen och Mosabacka FBK
Päivölävägen är huvudvägen i Mosabacka. Här finns både äldre och nyare hus bredvid varandra. Vissa hus ser gamla ut fast de egentligen är bara några år gamla.
Här finns också Mosabacka Fribrandkårshus. Ursprungligen hette brandkåren Mosabacka-Fastböle FBK och den är grundad 1915. Från år 1919 framåt heter den Mosabacka FBK.
Det finns olika verksamheter inom brandkåren. De har egna avdelningar för unga (från 10 år uppåt), för kvinnor samt för alarmverksamhet, där det också finns kvinnor. Ursprungligen fanns alla slangar och andra verktyg på Sandudds fabrik, som också lät brandkåren använda fabrikens häst vid behov. År 1919 byggdes huset på sin nuvarande plats. Huset kan hyras till fester och utställningar. Där har man också arrangerat Mosabacka föreningens Kaamosiltamat några gånger.
Gamla och nygamla hus i Päivölävägen
Mosabacka FBK -huset
Tapanilan Kylätila, det gamla skolhuset
Idrotsscentret Tapanilan Erä
Lågstadieskolan och Tapanilan kylätila
I Mosabacka lågstadium finns ca 210 elever i klasserna 1-6. Den är belägen nästan mittemot det gamla skolhuset, f.d. Tapanilan ala-koulu, där klasserna 1-2 fanns. Läraren Leena Zellaman hade lärt sig olika inlärningsmetoder under sin tid i Sverige; de räknade med bönor och skötte syrsor osv. Det hela liknade lite av Steiner-pedagogik.
Nu (år 2017) står skolan tom, men Mosabacka byförening skulle vilja ha den till bybornas förfogande för olika slags verksamhet. Staden har gett föreningen möjlighet att köpa huset. De har tid att köpa den till slutet av 2018. Huset är i ganska bra skick inomhus eftersom man har haft värmen på. Uppdaterat 2023: Byaföreningens drömmar har blivit verklighet och man kan bekanta sig på verksamhet av Tapanilan Kylätila ry på deras webbplats.
Mosabacka bibliotek
I närheten finns Mosabacka bibliotek som staden ville stänga, men mosabackaborna kämpade för biblioteket genom att bl.a. låna böcker med skottkärror. Biblioteket är viktig för invånarna och där finns författarkvällar, läsekretsar och annan verksamhet.
Tapanilan Erä
Tapanilan Erä är en viktig del av Mosabacka. Där finns mångsidiga möjligheter till motion och idrott, t.ex. klättringsvägg och innebandy och man kan också lära sig kampsporter. Det har bl.a. arrangerats karateövningar för invandrare – män samt kvinnor och barn. Invandrarmotståndarna från andra håll i Finland kom dit och började protestera med fackeltåg och annat mot dessa kurser. Mosabacka stadsdelsförening och aktiva Mosabackabor försvarade sig genom att ordna en stor och fredlig motmanifestation i form av en friluftsdag med närmare 2000 deltagare, och fick dem att sluta.
Trollstensparken
Där Trollstensparken finns nu, fanns ursprungligen en sandgrop, där man började gräva grus år 1850. Grus behövdes till järnvägen. När allt grus var slut, blev området till Helsingfors stads avloppsplats år 1903. I början av 1900-talet hade Helsingfors fortfarande massor med utedass och hit fördes deras innehåll. Därifrån kom namnet ”Paskaplaani”. På den tiden fanns det fortfarande många hästar i staden och även deras avföring hämtades hit. Detta var lätt för järnvägsbanan fanns här färdigt.
Avloppsplatsens arbetare flyttade nära sina arbetsplatser och lite senare flyttade också handelsträdgårdsägare hit, för här var det lätt att få gödsel. Avloppsplatsen stängdes år 1944 och så småningom kom små företag, såsom skrothandel, men också större företag till området.
Här fanns en fläktfabrik som nu är bostadshus. Andra fabriker, som t.ex. mineritfabriken, som tillverkade tak- och väggskivor samt asbestpaff, flyttade hit år 1930. Fabriken flyttades till Lojo år 1955 men kvar blev ganska mycket asbest i marken. Marken renoverades grundligt innan där i början av 2000-talet byggdes bostadshus och den stora Hiidenkivi skolan.
Helsingfors Mattfabrik fanns också i Mosabacka. Där tillverkades bland annat kokosmattor. Fabriken fungerade här från slutet av 1930-talet till 1984 då det flyttades till Malm. Nu finns det många vackra hus på området och det finns bara två saker som påminner oss om det förflutna: den f.d. fläktfabriken samt den gamla banvaktares stugan, som nu är i invånarbruk. Det finns fortfarande lite industriell verksamhet på gränsen mellan Malm och Mosabacka och det passar ju ihop med det förflutna.
Mosabackan lava och Viertolavägen
Mosabackan lava fanns mellan hyvleriet och gamla tapetfabriken. Den ägdes av Mosabacka arbetarförening och fick mycket stöd för sin verksamhet från föreningen. Lavan byggdes redan år 1909, men de gyllene åren var på 1920- och 1930 -talen. Det ordnades dans tre gånger i veckan och teaterföreställningar under veckoslutet. Dit kom människor också från längre håll och hela familjer var med. Verksamheten avtog så småningom och tog slut år 1956. Senare revs lavan ner.
Vi är tillbaka i fabriksområdet. Nuförtiden ägs fabriksbyggnaden av företaget Heinon Tukku som vill riva ner husen. Här finns motorcykelklubbar och i delar närmare stationen, finns det en bilmontör. Också Tapaus ry har sina utrymmen där. Det gäller konstnärverksamhet med olika utrymmen som konstnärer hyr och jobbar där. Då och då har de öppna dörrar och man kan gå och titta in.
Trollstensparken
Hiidenkiven koulu
Den gamla fläktfabriken har omvandlats till bostäder.
I hörnet av Viertolavägen och Päivölävägen finns konstgalleriet Viileä Punainen, vars ägare Päivi Uljas har varit aktiv i Mosabackas olika evenemang. Bakom hörnet finns också ett lokalt bageri, Rönttösrouva, där man hittar olika slags delikatesser.